Preliminära uppgifter om växthusgasinventeringen 2023: Skogarna har blivit en utsläppskälla, eftersom kolupptaget i trädbeståndet inte längre räcker till för att uppväga markutsläppen

Enligt de preliminära uppgifterna från växthusgasinventeringen var markanvändningssektorn (LULUCF) fortsatt en utsläppskälla år 2023. Skogsmarken är inte heller en kolsänka utan en utsläppskälla, eftersom kolupptaget i trädbeståndet inte längre kan uppväga utsläppen från marken.

Nettoupptaget i markanvändningssektorn har minskat alltsedan år 2010 och sektorn blev en nettoutsläppare år 2018 (figur 1). Förändringen från upptag till utsläpp inom markanvändningssektorn beror på avverkningar, ökande koldioxidutsläpp från torvmarksskogar och förlust av kolsänkan i mineraljordsskogar. Enligt den senaste inventeringen stod markanvändningssektorn som utsläppskälla i sin helhet för 11,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter (Mt CO₂e) år 2023.

Inventeringen bygger på senaste mätdata från 2019–2023 om Finlands skogstillgångar (RST13). Eftersom uppgifterna om skogstillgångarna delvis har preciserats i de ingångsdata som använts i beräkningarna jämfört med föregående inventering, har också resultaten för tidigare år beräknats på nytt. De nya beräkningarna medför ändringar i resultaten för tidigare år. Till exempel uppgick de beräknade utsläppen från markanvändningssektorn 2022 till 4,44 Mt CO₂e enligt den föregående inventeringen och till 12,01 Mt CO₂e enligt den nya inventeringen.

Skogarna har varit en utsläppskälla sedan 2021

Av markanvändningsklasserna inom markanvändningssektorn har skogsmark också blivit en utsläppskälla (figur 2). Även den föregående inventeringen visade en sjunkande trend för nettoupptaget i skogarna, som ändå utgjorde en kolsänka genom tidsserien som sträcker sig till 1990. Enligt den senaste inventeringen blev skogarna utsläppare år 2021.

År 2023 uppgick utsläppen från skogarna till 1,12 Mt CO₂e. Skogstillväxten var fortsatt större än virkesavgången (virkesuttag och naturlig avgång) och trädbeståndet var fortsatt en kolsänka, men det räckte inte längre till för att uppväga de ökande utsläppen från marken.

Av utsläppskategorierna inom markanvändningssektorn var endast träprodukter en kolsänka år 2023. Kolupptaget i träprodukter halverades jämfört med år 2022 till -1,7 Mt CO₂e.

Skogarna har blivit en utsläppskälla de senaste åren till följd av att

ökningen av trädbeståndets totala biomassa (löv, grenar, stammar, rotsystem) har minskat
virkesuttaget har ökat
- cirka 90 procent av virkestillväxten avgår genom virkesuttag och naturlig avgång, jämfört med endast drygt 70 procent i början av 2010-talet
koldioxidutsläppen från marken har ökat och tillväxten av mineraljordarnas kolförråd har avstannat
- uppvärmningen av klimatet har ökat nedbrytningen och den levande biomassan har producerat mindre ny förna.

Figur 1

Figur 2

Färre produktionsdjur minskade utsläppen från jordbrukssektorn

Jordbrukssektorns utsläpp 2023 (6,0 Mt CO₂e) minskade med en procent jämfört med år 2022 (figur 3). Utsläppen minskade eftersom antalet idisslare såsom nötkreatur, får och renar minskade. Det fanns också färre grisar än år 2022. Detta bidrog till att minska utsläppen från djurens matsmältning och från gödselhantering.

Uppgifterna om utsläppen från kalkning och gödsling bygger i den nu publicerade inventeringen på data från 2022, eftersom data från 2023 inte ännu är tillgängliga. Utsläppen från gödsling var år 2022 betydligt mindre än under tidigare år. Den sannolika orsaken är att användningen av gödselmedel minskade till följd av prisuppgång. År 2023 användes förmodligen mer gödselmedel, och därmed kommer utsläppen från jordbrukssektorn 2023 att vara större i de slutliga resultaten, som publiceras i mars 2025, jämfört med de nu redovisade siffrorna.

Flera justeringar har gjorts i beräkningsmetoderna för jordbrukssektorn under det senaste året efter nya vetenskapliga rön. Ändringarna förbättrar beräkningarna av bland annat utsläppen från gödselhantering och jordbruksmark. I inventeringen har också använts senaste data om torvmarker, som möjliggör exaktare identifiering av torvåkrar och beräkning av arealerna för organiska åkermarker.

Figur 3

Varför görs det metodutveckling inom växthusgasinventeringen, om det kan medföra ändringar i tidigare års resultat?

Beräkningsmetoderna för växthusgasinventeringen styrs bland annat av riktlinjerna av FN:s klimatpanel IPCC och av EU som har ålagt medlemsländerna att ta fram exaktare metoder för beräkning av växthusgasutsläppen.
Genom att utveckla beräkningsmetoderna kan vi integrera senaste vetenskapliga rön i inventeringen.
Trots att exaktare data och metoder kan leda till ökning eller minskning av tidigare redovisade utsläpp är det viktigt att utveckla metoderna, så att klimatinsatserna kan riktas in rätt och deras effekter övervakas så noggrant som möjligt.
Med bättre beräkningsmetoder eller ingångsdata måste hela tidsserien från 1990 räknas om för den senaste inventeringen. Det kan leda till ändringar i resultaten för tidigare år.

Om beräkning av markanvändningssektorns (LULUCF) utsläpp

Markanvändningssektorn (LULUCF) var en utsläppskälla på 11,8 Mt CO₂e år 2023 (figur 1).
Sektorns nettoutsläpp var 0,2 Mt CO₂e mindre än år 2022, men till följd av omräkningen av tidsserien för inventeringen var de beräknade nettoutsläppen 2022 nu 7,6 Mt CO₂e större än i den föregående inventeringen (figur 1).
Resultaten i tidsserien för inventeringen räknas om när data eller beräkningsmetoderna uppdateras (figur 1 och 2). I de senaste beräkningarna för inventeringen orsakas den största ändringen i siffrorna för de sista åren i tidsserien av en uppdatering av koefficienterna för biomassa i virkesbeståndet.
Koefficienterna för biomassa används för konvertering av virkesförrådets stamvolym till biomassa. De räknas ut från beståndsdata från riksskogstaxeringarna (RST). Ju högre koefficient, desto större är andelen biomassa i löv, grenar, stam och rotsystem i förhållande till stamvolymen.
Biomassakoefficienterna som beräknats utifrån senaste data från RST13, som bygger på inventeringar 2019–2023, är mindre än koefficienterna utifrån RST12. Dessutom har koefficienterna för det stående beståndet sjunkit mer än koefficienterna för virkesuttaget och den naturliga avgången.
De lägre koefficienterna för biomassa i trädbeståndet beror antagligen på förändringen i kvoten av beståndsålder/sortiment (med relativt sett mindre av de yngre åldersklasserna och klenare sortimenten) och förändringen i kronförhållandet (kortare kronlängd i förhållande till trädhöjd).
År 2023 uppgick nettoutsläppen från skogarna till 1,12 Mt CO₂e (figur 2). Differensen mellan beståndstillväxt och avgång gav en nettosänka på -13,2 Mt CO₂ekv, men de totala markutsläppen var större än detta.
Jämfört med resultatet för 2022 minskade utsläppen från skogarna med 1,6 Mt CO₂e. Vid omräkningen vände resultatet för 2022 från ett upptag på -4,8 Mt CO2e till ett utsläpp på 2,7 Mt CO₂e (figur 2).
I den föregående inventeringen hade skogarna ett nettoupptag genom hela tidsserien från år 1990; enligt de omräknade värdena har skogarna varit en utsläppskälla sedan år 2021 (figur 2). Den största förändringen i de omräknade resultaten berodde på uppdateringen av biomassakoefficienterna enligt RST13 och uppdateringens inverkan vidare på kolbalansen i virkesförrådet och marken. Den beräknade virkestillväxten för 2022 minskade endast något, från 103,3 miljoner m³ till 103,0 miljoner m³.
Enligt omräkningen var upptaget i virkesförrådet och i mineraljordar 5,1 Mt CO₂e respektive 5,4 Mt CO₂e mindre år 2022 än enligt beräkningarna i den föregående inventeringen, medan utsläppen från virkesförrådet (genom virkesuttag och naturlig avgång) och från torvmarker var 2,3 Mt CO₂e respektive 0,7 Mt CO₂e mindre än i den föregående inventeringen.
Efter omräkningen blev även mineraljordar en utsläppskälla år 2021 och orsakade utsläpp på 0,37 Mt CO₂e år 2023 (figur 2). Den långsamma vändningen av mineraljordarna som en kolsänka på -10 Mt CO₂e efter millennieskiftet till en utsläppskälla är en följd av att mängden förna från träden minskat (både i absoluta tal och i förhållande till den ökande kolreservoaren) och klimatet blivit varmare.
Utöver nettoutsläppen från skogen uppgick de totala utsläppen från de övriga markanvändningsklasserna (åkermark, gräsmark, våtmarker, bebyggelse) till 12,4 Mt CO₂e år 2023 (figur 1). År 2023 var träprodukter den enda kolsänkan, med ett upptag på -1,7 Mt CO₂e, vilket var hälften av upptaget år 2022 (figur 1).

Om beräkning av jordbrukssektorns utsläpp

Efter inventeringen 2022 har följande förbättringar gjorts i metoderna för beräkning av jordbrukssektorns utsläpp:
- Uppdatering av beräkningen av utsläppen av metan från matsmältningen och av utsöndrat kväve hos grisar
- Implementering av preciseringen enligt IPCC 2019 i beräkningen av utsläppen från hanteringen av stallgödsel och från åkermark
- Uppdatering av uppgifterna om gödselsystem och gödselhantering utifrån en förfrågan bland producenterna
- Harmonisering av beräkningen av kväveutsläppen från jordbruket med utsläppsrapporteringen av ammoniak och andra luftföroreningar
- Uppdatering av beräkningen av utsöndrat kväve från hästar
- Implementering av nya data om torvmarker i beräkningen av arealen för organisk åkermark (inverkar även på LULUCF-sektorn).
Den största förbättringen är vidare implementering av den mellanstatliga klimatpanelen IPCC:s preciserade riktlinjer från 2019. Preciseringen beaktar de vetenskapliga rön som tagits fram efter riktlinjerna från 2006 och innehåller förbättringar av beräkningarna av utsläppen från gödselhantering och från åkermark, bland annat anpassad beräkning av utsläppen från åkermark enligt klimatzon.
Omräkning av utsläppen efter uppdatering av beräkningsmetoderna ökade de totala utsläppen från jordbrukssektorn med 1–6 procent, med undantag för år 2022 (figur 3). De beräknade utsläppen från konstgödsel och hantering av stallgödsel ökade, medan de beräknade utsläppen från gödselspridning och betesgång minskade.
Enligt nya data om torvmarker är den beräknade arealen torvåkrar i Finland större än i de tidigare beräkningarna; samtidigt är andelen torvåkrar som används för odling av fleråriga vallar större än vad som beräknats tidigare. Eftersom utsläppen från fleråriga vallodlingar är mindre än utsläppen från ettåriga grödor, medförde detta endast en liten förändring i utsläppen från odling på torvjordar.