Grunderna för beräkning av referensnivån
- Beräkningen fastställs i EU:s LULUCF-förordning och styrs av EU:s riktlinjer som utarbetats av International Institute for Applied Systems Analysis (IIASA).
- Naturresursinstitutet modellerade utvecklingen av skogsresurserna med hjälp av programvaran MELA. Utgångsläget för 2011 definierades med material från RST11 (den 11:e riksskogstaxeringen) och för perioden 2011–2015 användes statistik över faktiska avverkningar. Förändringarna i kolförråden och andra växthusgasutsläpp beräknades med hjälp av metoderna för växthusgasinventering 2019. MELA är ett program för analys och planering av skogsbruket som utvecklats för finländska förhållanden.
- Den finländska beräkningsmetoden är mycket lik den modell som beskrivs i EU:s riktlinjer. LULUCF-förordningen och EU:s riktlinjer gör det dock möjligt att vara flexibel när det gäller hur metoden tillämpas och vilket beräkningssystem som används i varje land.
- I de beräkningsmodeller som projicerar skogsresursernas utveckling ingår alltid flera osäkerhetskällor, bl.a. inriktning på avverkning och naturliga processer, särskilt i ett föränderligt klimat.
Beräkningen baserar sig på material från riksskogstaxeringen (RST11, omfattar ca 60 000 provytor på skogsbruksmark) samt metoder för hållbar skogsvård under perioden 2000–2009. Tillväxtmodellerna i programvaran MELA anpassades till trädbeståndets genomsnittliga tillväxt under perioden 1984–2013. I den modellbaserade tillväxtuppskattningen ingår dessutom effekten av den stigande medeltemperaturen och koldioxidhalten från mitten (1999) av den aktuella perioden till 2017. (Matala et al. 2005). Från 2017 och framåt används koefficienten som korrigerar tillväxten 2017. I och med reformen producerar programvaran MELA den nivå för kolsänkan som rapporteras i växthusgasinventeringen för trädbeståndets biomassa.
I beräkningarna i MELA användes åtgärder i enlighet med de skogsvårdsrekommendationer (Tapio 2006) som gällde under perioden 2000–2009, vars omfattning fastställdes så att både de beståndsvårdande avverkningars andel av gallringsskogarnas areal och slutavverkningarnas andel av arealen av avverkningsmogna skogar för perioden 2021–2030 var densamma som under perioden 2000–2009.
Tekniskt sett gjordes detta genom att maximera nuvärdet av nettoavkastningen med ovan beskrivna begränsningar av avverkningsarealen. Nuvärdet av nettoavkastningen är ett allmänt kriterium för fördelning av avverkningar som används i olika länder.
I MELA-modellen inverkar nivån på nettoavkastningens nuvärde på den ordning i vilken avverkningsmogna objekt väljs ut för behandling. Den valda räntesatsen är också viktig för resultatet av beräkningen. Luke har gjort beräkningen av referensnivån med fyra olika räntealternativ för att undersöka känsligheten hos de resultat som modellen producerar. Ränteprocenten beskriver skogsägarens krav på avkastning.
Vid fördelningen av avverkningsåtgärderna användes 3,5 procent som ränta. Räntan fastställdes utifrån avkastningen på finansmarknaden och risknivån på avkastningen från finländska privata skogar i förhållande till andra investeringsobjekt.
