Vattenerosion på åkrar

Vattenerosion är ett naturfenomen där vatten avlägsnar och flyttar jordpartiklar och intensifieras ofta som ett resultat av mänsklig aktivitet. Erosion påverkas av markens lutning, klimat- och väderförhållanden, vegetation, jordarter, markstruktur och jordbearbetning. I Finland är erosion störst utanför växtperioden vid regn och snösmältning.

Vattenerosion från jordbruksmark är en nyckelfaktor för försämrad vattenkvalitet och ekologisk status. Erosionsmaterial ökar grumligheten och siltningen av vattenkroppar, och erosionsmaterialet bär med sig näringsämnen och bekämpningsmedel som orsakar eutrofiering och försämring av vattenkvaliteten. Erosion tar bort den mest bördiga matjorden och utarmar marken på fälten, och i värsta fall kan stor erosion förekomma i fälten.

Vattenerosion i fälten kan minskas, till exempel med hjälp av växttäcke vintertid och genom att lämna skyddszoner i sluttande sluttningar av vattenkroppar. Direkt sådd och lättbearbetningsmetoder minskar också erosionen.

Erosionen av finska åkrar beräknade med RUSLE-modellen med odlings- och driftsdata för 2019 var i genomsnitt 430 kg / ha / år och varierade mellan 90 - 1280 kg / ha / år i olika finska kommuner. Den totala erosionen av fälten var nästan en miljon ton. Den tidigare erosionsberäkningen har gjorts för 2016 och var då 460 kg / ha / år, men på grund av utvecklingen av data och beräkningsmetoder är uppskattningarna för 2019 och 2016 inte helt jämförbara. Enligt European Soil Data Center är Finlands erosion den lägsta i EU (https://esdac.jrc.ec.europa.eu/content/soil-erosion-water-rusle2015), men trots detta, särskilt de skadliga effekterna finlera i finska vatten är betydelsefulla. De beräknade kommunspecifika erosionsberäkningarna finns i kartan och tabellen på denna sida.

Vattenerosion på åkrar är en av effektindikatorerna för den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP). Syftet med indikatorn är att bedöma risken för vattenerosion och följa upp hur de åtgärder som förebygger erosion har påverkat. Vattenerosionsindikatorn har beräknats i Naturresursinstitutet med den vanligt använda beräkningsmodellen RUSLE (Revised Universal Soil Loss Equation), som ger en uppskattning av erosionsindikatorn i ton / hektar / år. Uppskattningar baseras på långsiktig genomsnittlig nederbörd, så årlig vädervariation har inte beaktats.